put your loving hands around me babyyyyyyyyy

GOTT FOLK!!!!! var i helvete ska jag börja?

natten till lördagen den 27:e december lämnar jag stockholm. min buss åker klockan 04.2o från centralen och jag har varit vaken hela natten. trött som in i helvete men så fort jag somnar ramlar mitt huvud ner och jag vaknar med ett ryck, så istället fördröjer jag natten med att kolla på family guy på min mac och typ skriva en massa. min kropp säger nej och mina ögon vägrar hålla sig öppna och det är absolut iskallt hela vägen. jag landar i london och tror det är varmare, men nej, det är nollgradigt här med. brrrrr, men SNART hemma i min säng tänker jag. så trött, så kall, så slut. sätter mig på bussen (efter att ha köat i kylan i en halvtimme) och tänker att nu är det bara en timme kvar tills jag kommer hem. MEN då ska jag kolla om jag har mina nycklar, fast behöver inte ens börja leta, för i mitt minne dyker det faktum upp att jag tog ut nycklarna ur min jackficka i min garderob för två dagar sedan. för att jag tyckte det var onödigt att ha dom på mig i stockholm. tydligen tyckte jag att det var dumt att ta med dem tillbaka till london.

jaaaaaaaaaaaa, jag trodde jag skulle dö. allt jag tänkte var NEJNEJNEJ, bryt inte ihop nu. andas. ta det lugnt. det löser sig. jag har ett telefonnummer och det är till tjejen som är i libanon. den andra tjejen som bor i lägenheten är också i libanon. den tredje tjejen antar jag är kvar i london men hon är aldrig hemma. okej, jag chansar tänker jag, åker till lägenheten och plingar på, om hon inte är hemma tar jag problemet som det kommer. självklart åker jag dit och ingen är hemma.

jag står utanför porten och tänker vad nu? min enda lösning är att kontakta tosh. jag har inga nummer på mobilen för det är den svenska, jag lägger in mitt engelska kort men alla nummer är borta för jag har bytt mobil, så jag står utan nummer, går igenom min inkorg och hittar långt bak ett engelskt sms och jaaaa, det är från tosh. jag skickar ett sms (eftersom jag itne har pengar att ringa) och whi, efter tjugo minuter (notera, tjugo minuter till i kylan utanför en port) ringer han upp. han är inte hemma men nicole, hans flatmate, är det. och jag kan åka dit om jag vill.

GOD BLESS THAT MAN.

så då var det bara att bege sig igen, vänta på bussen, tränga sig på med väskor och allt. kom äntligen fram och totaldäckade i hans säng. många timmar senare. fyfan alltså. :)

när jag vaknar igen är det mörkt ute men inte alls sent. tosh och hans kompis har kommit hem och jag kommer ner. vi spelar tv-spel. de dricker öl. jag dricker thé. jag pratar med min pappa som springer och postar nycklarna. jag försöker få tag på den tredje tjejens nummer. utan framsteg. min ångest ligger i att fan om hon inte är i london och jag måste bo hos tosh tills jag får nycklarna från sverige. inte för att jag inte trivs hos tosh, utan för att massa saker är i mitt rum i den andra lägenheten och det är dessutom precis runt hörnet från mitt jobb. på nyår till exempel jobbar jag dubbla passa och kommer vara ute sent sent, fan vad jobbigt om jag måste åka hela vägen till tosh och dessutom vara beroende av honom, eftersom jag inte har nycklar dit.

uah. lite mer tv-spel och jag försöker glömma all skit. förutom dethär är det jävligt nice att vara tillbaka. "what a bloody international key fuckup" som tosh så fint sade.

notera att fotona är bara webcam foton jag tog för någon minut sen.

iaf. alla drar ut senare den dagen och jag stannar hemma för jag känner mig trött och sjuk och jobbar dessutom nästa dag. men i brist på motivation att sova drar jag ut runt midnatt iaf. de är på en liten men alldeles för populär bar som heter catch, så efter en halvtimmes köande är jag inne. vi dricker några öl och tar en taxi hem runt två för att sedan fortsätta efterfesten. jag somnar på hans stora puffkudde i vardagsrummet och är fullare än vad jag planerade.

vaknar nästa morgon helt pigg och helt obakis, väldigt förvånande men ack så trevligt. loggar in på facebook och ser att en av tjejerna i libanon har svarat på mitt desperata email och jaaaa, gett mig numret till den tredje tjejen. jag sms:ar henne och får svar efter en timme. hon är hemma i london (whie) och jag kan komma förbi efter jobbet (whiie) och vi kan nog se till att fixa ett par extranycklar (whiiiiiiiie). jag går till jobbet, mer folk än vanligt, längtar till att få sluta men så undrar de om jag kan jobba kvällspasset också, eftersom den andra bartendern är sjuk. jag tänker att vadfan, jag har ju alltid velat prova att jobba kväll, så jag säger ja.

slutade nu för en timme sen ungefär. fan vad kul det varit! helt annat drag på kvällen, jag jobbade själv och träffade massa nice folk. alla tyckte om mina drinkar. folk bad om massa kul också. en kille ville ha något "gott med kaffe", så jag gjorde en med espresso, mjölk, baileys och kahlua i martiniglas. blev skitbra. en kille som var jättesnygg satt med sina jättesnygga kompisar och när de skulle gå sa jag "oh you're leaving already?" och han sa "yes, but don't worry, i'll be back for you" och jag sa "good, i am very upset now.. promise" och han sa "promise" och jag det gjorde mig glad. själva diskussionen. om han kommer tillbaka eller inte spelar ingen större roll.

just nu funderar jag på om jag ska dra ut och möta upp tre killar som känner chefen på redchurch. de satt i baren idag och verkade fett nice och jag sa "hey, where are we going after this?" och så bytte vi nummer osv. de ska till någon rysk bar i området som spelar house ikväll? kan vara intressant. men nu funderar jag på att bara gå och sova..... efter några till cigg.

JUSTE, slutet av historian var förresten att den tredje tjejen kom hem och har suttit uppe nu inatt och väntat på att jag ska sluta. så nu är jag här äntligen. och jag har nycklar. och imorgon är jag ledig. så skönt..........

vilka äventyr alltså.