ibland är allt "#&%#€#" !!!!

jag har inte varit såhär arg och frustrerad på extremt länge. inte sedan jag är singel iaf. det vet jag. vill slänga glas i väggen. typ gå upp i rök. typ spola fram tiden lite.

jag är i london för fan. mitt första intryck av att alla är jätteskumma gick snabbt över till att ja, vissa är jätteskumma men resten av klassen är asskön. sedan kom första skoldagen. och det var helt sjukt kul. läraren är otrolig. han heter vince och har varit bartender i tjugofem år. han vägrar avslöja sin ålder. men vi jämför honom med george clooney och någon svensk kändis jag inte vet vem det är. världens skönaste, roligaste, mest proffesionella lärare man kan ha iaf. och andra skoldagen började vi stå bakom baren. jag var först ut som frivillig att prova göra en drink. jag gjorde en gimlet. rom och limejuice. med en limebit på kanten i martiniglas. simpelt och ändå jättekul. kände bara att faaaaan vad glad jag är att vara här. OKEJ MEN SÅ MITT I ALLT blir jag jättesjuk. men nej, alltså inte lite halsont, utan kan knappt svälja, har feber på natten, klarar inte av att sova och OM jag sover hallucinerar jag en massa. fyfan. måndagen gick hela klassen ut. de drog till covent garden och en bar som våran lärare rekommenderade. de hade det jättekul och kom hem skrattande tre på natten. vad gjorde jag?! låg i sängen helt slut. tisdagen vilade alla, för att på onsdag, idag, ska aaaaalla ut ändå. ja, tänkte jag, skiter väl i hur fan jag mår, klart jag ska med. har ju inte hunnit umgås med någon. bara suttit tyst som en jävla partypooper. så jag var skitpeppad och vi satt i köket och drack. men jag mådde alldeles för crap. och nu bytte jag precis om till myskläder. men folk förstår verkligen, inte helt såklart eftersom de bara sett min sjuka och tråkiga sida. men ändå, de verkar tro på att det ska bli ändring på dethär. en kille gav mig en brustablett, en annan lovade att ge någon antiförkylningsmedicin till mig imorgon bitti. de andra önskar att jag mår bättre. och det enda jag upprepar är "troooooooo mig, jag är INTE den som ligger hemma och sover, när jag är frisk ska vi UT."

men just nu känns dethär som något som aldrig kommer gå över. fast klart det kommer. men det är så mycket. har hållit i sig i tre dagar. och då har jag ändå vilat och inte rökt en enda cigg. hmmm. vad kan man göra.

fredagen ska jag bli frisk. finns inget annat. om jag inte är frisk på fredag ska jag totalt ignorera det iaf. för det är massa planer då och det är halloween och jag har en jävla poliskostym som måste användas. punkt slut.

AH.

okej, förutom denhär frustrationen kan jag berätta lite mysiga saker:

det finns massa sköna tjejer och killar i klassen, de bor inte i mitt rum men i rummen bredvid, och de är definitivt här för att ha kul.

jag vet hur man gör en massa drinkar redan och idag övade vi på free pouring. så jävla läckert. fyfan vad fult att säga läckert. men ordet passar in perfekt.

jag vill verkligen stanna här. snart har redan en vecka gått. jag har inte ens kommit in i det. har pratat med så mycket folk som gått kursen och nu jobbar här. gick på stan idag med en tjej som gick kursen för ett år sedan. hon åkte hem två månader sen kom hon tillbaka och är fortarande kvar. hon säger att det är mycket jobb. men så jävla kul. och vi pratade om tatuerade killar i camden och fester som pågår dygnet runt varje dag i veckan. fick mig att vilja stanna ännu mer.

hostelet är najzz. massa ungdomar från hela världen och alla pratar med alla.

nu ska jag bli frisk för jag vill kunna säga prata. och vara mig själv.

det är allt. kunna vara mig själv. inte en jävla zombie.

be för mig, är ni snälla.

hoppas alla mår bra också. miss you guys.

kram <3

they just strut, what the fuck?

okej, var i helvete ska jag börja.

idag flyttade jag in på hostelet. fick skjuts av trizz. det ligger på en jättemysig liten gata vid holborn. typ två minuter från oxford street, soho, osv. ligger en starbucks, massa pubar och restauranger runt hörnet. läget är perfekt.

jag gick in och fick ett jättebra bemötande, en ung kille som ba "yeah welcome, we have breakfast tomorrow around nine, just come down and we'll feed you!" helt flummig. det kändes kul. mitt rum var uppe på tredje våningen, ingen hiss dock, så fick kämpa med väskorna. "five other girls have already arrived, they should be waiting in the room". haha woop woop tänker jag. ser framför mig att jag går in och ba heeeeej och dom ba heeeeej och alla hälsar på varandra och det är helt såhär aaah, fan vad kul, vi ska gå en bartenderkurs tillsammans, gumzzzi.

var inte exakt så. i stort sett kommer jag in och säger heeeej fan vad kul och hälsar på alla men stämningen är typ helt tyst och spänd och jag försöker fråga var alla är från, när de anlände, vad de tycker om rummet, vad fan som helst. men får nästintill noll respons. en av tjejerna ler åtminstone. det värmer.

så jag säger att jag är jättehungrig iaf och vill gå och äta något, ifall någon är på att följa med och leta upp något? tjejen som vågade le mot mig säger att hon också är skithungrig. en till tjej hakar på. medan vi går nerför trapporna anländer en till tjej som jag bjuder in och hon blir jätteglad och lämnar väskorna och kommer ned direkt.

och det är trevligt. vi gick gator upp och ner för att försöka hitta något. till sist hittade vi en typiskt brittisk restaurang, billigt och bra, typ omeletter, sandwiches och pastarätter. alla kör på lasagne. vi har det trevligt, jag får ett väldigt präktigt intryck av dem, men de var utåtgående och trevliga, så det är något iaf.

sedan går vi tillbaka till hostelet där en till tjej anlänt. som känner två av de andra. vi hälsar. jag säger att vi varit och ätit och typ fan vad jag är trött nu men klockan är bara sex och jag vill ändå göra något. hmmm, vad ska jag göra? så säger nya tjejen "du kan ju läsa en bok. eller du kanske inte gör sånt..." jag blir helt chockad och förstår ingenting och försöker rädda allt genom att skratta lite och säga typ "haha, joo, klart jag gör, men har för mycket energi för det nu".

så säger jag att jag vill hitta en tobaksaffär och undrar om någon vet en i närheten. "vadå, ska du köpa cigaretter?" frågar samma tjej. "ja, säger jag. och ett telefonkort." varav hon säger "är det inte smart att försöka sluta röka nu när du har chansen och faktiskt är någon annanstans än hemma?" jag vet seriöst inte vad jag svarade på det. hon sa det så jävla nedlåtande. jag mumlade väl något om att det är semester och vafan, it's london baby.

jag gick ut till sist och två av de sociala tjejerna följde med. jag köpte ett telefonkort och ringde tristan i desperation och berättade om hur konstigt allt känns och han sa "it's gonna be cool baby, don't worry" och "what a superbitch". det räckte för mig. sen drog vi tre tjejer till en pub på hörnet. jag tog en öl och de tog två sodavatten. det slutade med att vi iaf hade det riktigt trevligt. och de är inte så präktiga som de verkar. vi pratade om family guy. och att våga följa sin inre röst. och att stämningen i rummet är störd. och att vi borde filma det med spycam och göra det till en dokusåpa. vi kunde skratta åt allt.

när vi gick tillbaka till hostelet sen kändes det bättre. det kommer nog släppa. det är bara (konstigt nog) väldigt inåtvända, tystlåtna människor som behöver lite tid. verkligen såna människor man antar skulle gå en bartenderkurs i london. (they just strut, whatthefuckkkk?)

det roliga är att tre personer kommer in i vårat rum. de har tydligen gått kursen för två månader sen och checkar läget. men ni vet, en av dom är världens mest arroganta lidingötjej, jag hoppar upp och hälsar och hon tar knappt i min hand och kollar mig inte i ögonen utan blickar bara runt i rummet. kommer in och ba "öööh heeej är ni de nya elleeerhh" jag försöker vara lite såhär "jaa, that's us, har du några bra tips? :)" och hon ba "ööh assåå pluggah om ni vill få bra betyyyhhg o suup en massa om ni vill ha kuul, asså guuuuh, vi super hela tiiiden" och jag ba haha yeaah, ska försöka kombinera båda.

sen gick de efter en sekund och i trappan hörde någon att de sa "guud vad tråkiga de vaaar, vi gåååår" haha. alltså mixen av dessa människor?!

allright, nu har jag skrivit av mig. oavsett är det askul ändå. kommer möta så många människor, så det blir definitivt connections along the way. :) och imorgon börjar skolan! wohoooo. ser fram emot det som fan. träffa resten av deltagarna. och våran lärare vince. och get it started.

pussy

yakalarsam habibi

leather and feather temat övergick igår till någonting helt annat. pudelrock, tina turner, casanovas och zombies. och mycket kärlek. men jag kommer dit.

dagen spenderade vi i soho. älskar det området. gick runt där och om jag ska vara ärlig, kände jag verkligen att jag skulle kunna stanna i london. länge. det är en sån stämning överallt. vi gick iaf till en maskeradaffär för att handla någonting till kvällen. det började med att pops tog ett par läderhandskar med nitar. och lite svart nagellack. och lite vit ansiktsfärg. och sen började perukprovandet. jag ville bara köpa någon spetsaccesoar. men föll för en helt galen röd peruk. pops och chilly gjorde samma sak. så det slutade med att vi alla köpa varsin galen peruk a la pudelrockare. typ. efter det längtade vi bara till kvällen och stunden då vi äntligen får spöka ut oss rejält.

så blev det kväll och jag fick äran att rama in killarnas ögon med kajal. och parm hade ingenting att ha på sig, så jag ba meeeen har du ingen gammal vit skjorta som du inte bryr dig om, så kan vi riva upp den och förstöra den och vara lite kreativa. askul. stog med kökskniven och ba oaaah, tillåten destruktion, frigörande. så vi rev upp den och jag gjorde massa pussmärken på den och vi rufsade till hans hår och han satte på sig solglasögon och cigarr och målade vitt under näsan och förvandlades plötsligt till kvällens vidrigaste, kokainsniffande casanova.

jag körde på någon konstig ospecificerad stil med röd peruk, nätstrumpbyxor, röda läppar, röda skor och kände mig totalt galen, vilket var fantastiskt.

festen var rätt bra förövrigt. inte så mycket folk men de som var där var jag ju tvungen att prata med och dansa med. dj:n spelade först någon arabiskt sen simarik och jag sjöng med och magdansade såklart och han trodde jag var turk, så han försökte prata turkiska med mig hela kvällen. menmen. tyvärr drog vi hem ganska tidigt, för pops skulle upp nio och chilly har sin tjej här och trizz var allmänt sjuk typ. marc och parm och några drog vidare till en klubb, jag hade kunnat gå med dem, men kändes skönt att gå hem med T trots allt eftersom jag bor hos honom.

inom mig hade jag dock kunnat dansa i timmar till. :)

bad bad bad stuff.

läder och fjäder i främmande städer

jag vaknar alltid för tidigt. det är ett faktum. jag vaknar oavsett hur mycket jag druckit/festat/syndat dagen innan. jag vaknar och måste känna efter, liksom "hmm, hur mår jag exakt? är jag bakfull? är jag trött? vad kan klockan vara? hur kändes går kvällen? vad gör vi nu? vad händer ikväll? vad är det för väder ute? vad ska jag äta? är jag hungrig? är jag törstig? borde jag ta en dusch? ja, jag går och tar en dusch."

jag däckar alltid hur lätt som helst var som helst, vilket är jätteskönt, har aldrig haft svårt att somna på kvällen. mitt straff för det är väl att jag istället inte kan sova ut på morgonen.

igår drog vi till stammispuben nere på broadway market. en helt vanlig pub med typ tusen olika ölsorter. jag drack min favvoöl leffe (ja jag använder uttrycket favvo och nej, jag tycker inte det är mellanstadie och ja, jag kanske lever i det förflutna).

sedan drog vi hem till en kille som bor tio meter (på riktigt tio meter) från chilly och pops. det var nog den mest otroliga lägenhet jag varit i. en fucking dröm. jag var så jävla imponerad. man var tvungen att gå genom skönt konstiga korridorer för att komma till lägenheten in the first place. väl där kom vi in och gick ner en trappa för att komma till världens största lägenhet. alla väggar var av tegel. lägenheten hade tre våningar. en liten innergård. det kändes som en typisk lägenhet i typ berlin. new york. eller iofs, london. enorma fönster som täckte hela väggar. små krypin överallt. jag sprang ju runt och ba "you could NEVER find a place like this in stockholm, neeeveeeer". men tydligen är det "almost impossible in london too". men de existerar iaf. och vi var alla helt såhär wow.

han hade dessutom en projektor som täckte en hel jävla vägg och det var ingen liten vägg. han satte på lite olika trailers och vi satt helt impade, alltså det var verkligen som bio. vi konstaterade att vi alla kommer flytta in med honom.

sen drog vi till vision, en klubbkindofthingy men det var inte så mycket drag och alla tog en öl sen gick vi hem. tidigt, typ två redan. jag och trizz tog en kopp te(hur ofta gör man det en fredag efter utgång, men det säger ju en del om hur lugn kvällen var). så satt vi och kollade på peep show och drack te en stund innan vi gick och sov.

ikväll är det någon fest som deras kompisar, några libanesiska tjejer, ska ha. de har typ hyrt någon warehouse och temat är tydligen "leather and feather" och "bring out your evil twin". kan bli askul. en rolig anledning att få se ut som en trashig rockertjej. massa hårspray och kajal. och svartsvartsvart.

pyzz

bira bira bira bärs bärs bärs

jag vill att kvällen ska börja, liksom antingen köra fullt ös eller gå och sova.

undra: vad hur när varför. låt frågorna glömmas bort. låt frågorna besvaras.

vill uuuuuuut..! fredag fredag fredag.

sun is in the sky, oh why, oh why, would I wanna be anywhere else?

okej, och nu ett inlägg om att lämna stockholm.

vilket jag gjorde igår.

grejen är ju att jag har laddat med känslor i flera månader men igår var jag som minst intresserad och i stort sett likgiltig. mest för att det faktiskt händer. jag ååååååker verkligen till london. planen var att alla skulle hoppa in i sebbes bil och vi skulle köra ut till arlanda. hög musik och roadtripfeeling. men bilen kraschade. så vi åkte snabbt ut till centralen istället och det blev ett kort farväl vid expresstågen.

hela vägen efter det var jag helt såhär öhdöhvahdåh, typ hann verkligen inte ens sätta mig ner, det var check-in, springa till gaten, upp på flyget, sova hela flygresan i stort sett (vakna upp varannan minut av att mitt huvud faller framåt, titta ut och tänka ojfanjuste, vi är i luften, najz mään, somna igen), gå av flyget, få bagagen typ direkt, rusa och köpa tågbiljett, hoppa på tåget 2 minuter senare, anlända vid victoria station efter ovanligt kort tid, kuta ner i tunnelbanan, ah, måste ta victoria line till oxford circus, sen byta till circle line mot bethnal. skulle skriva till killarna när jag är framme så jag skulle bli hämtad vid deras tunnelbanestation, men jag glömmer att det inte finns täckning där nere i tuben, så jag kan inte nå dom förrän jag går upp ur tunnelbanan vid bethnal. lite försent kanske.

så står jag där och funderar på om jag ska ta en taxi till dom, eller bussen, eller bara gå in och ringa dom från någon pub och se ifall de kan komma med bilen. till sist smsade jag med chilly, han ringde mig och sa att det bara är han som kan komma och han har ändå ingen bil, så tog jag bussen till hans lägenhet. vi gick upp och droppade väskorna och gick till puben för en öl.

jag var jättetrött såklart så det var skönt att börja bara han och jag. typ landa lite. mentalt. så gott det går iaf. vi drack två öl och pratade om min skola. och att han vill ha min röst på lite låtar han ska göra. housegrejer. absolutliksom. "om jag skulle vilja det" nej men ja, vadå om, låt mig vara kreativ, jag vill ju inte dö härborta. och att han och trizz vill göra en video till justfuck/bookashade låten som de ska lägga upp någonstans. det ska vara ihopklippt från gamla svartvita filmer. i stort sett klippa ihop scener där par gifter sig. och prästen ska säga orden i just fuck. också ihopklippt bara så det ser ut så. och under bookashade ska det vara dansande folk osv. det lät skitbra iaf när han förklarade det. kan bli jättekul.

så jag och chilly tog iaf en taxi och hämtade upp trizz efter våran öl.

han var jätteglad att se mig och det gjorde mig jätteglad och det hela var så jävla mysigt, liksom "välkommen hem toniii" och det var verkligen skönt att bli mottagen på det sättet. fint att inte bara jag tycker det känns så.

så tog vi några till öl på en annan pub. fizzy pops kom förbi (och ja, han är fortfarande het). det första alla sa när de träffade mig för övrigt, oberoende av varandra, var "men gabs, när kommer hon, hur känner hon över dethär? hon måste ju också kooommmaaa" och ja, det är klart sa jag. och ja, det är klart sa dom.

och ja, det är klart säger flummsan som vet att hon definitivt kommer inom sinom tid.

nu ligger jag i sängen hemma hos pops och chilly. skönt att göra ingenting egentligen. ensam hemma. med grönt thé. är trött som fan. kanske borde ta en promenad. lite frisk luft. eller försöka sova mer. måste bli friskare. ikväll är det FEEEST.

chillys flickvän anländer från krakow idag. jag ska flytta över till trizz. hade iofs kunnat stanna här sa dom. finns alltid rum för mig. lol. men ändå. gillar att bo hos trizz. han skulle höra av sig senare och komma och hämta mig med bilen. 

nu ska jag göra mer thé. och jag vill ta en cigg. inte för att jag är sugen egeeeentligen. bara psykiskt.

liksom stå i fönstret, solen som skiner in, titta ut över hela london, panoramastyle, se ner på east end och hela vägen till millennium dome och förbi. med en askungensuck och ett konstaterande:

"jag är i london baby."

:)

ja, jag är i london, men först av allt ..

.. vill jag bara få dethär sagt.

jag är verkligen så rörd över att ha världens finaste vänner som har visat så jävla mycket kärlek och omtanke. det ger mig en sån jävla trygghet. även om london inte känns bra, även om resten av världen inte känns bra, så vet jag att det finns en plats som definitivt kommer kännas bra att komma hem till. och det är bara tack vare alla. känns som att jag kommit så många närmare. och jag vet att det låter som ett klyschigt tacktal. men jag menar det verkligen.

det konstiga är ju hur ensam jag kände mig i mitt fyraåriga förhållande. och jag var rädd för att göra slt, för jag tänkte "om jag känner mig ensam med honom, mannen som älskar mig mer än allt annat, hur jävla ensam kommer jag inte känna mig utan honom". men så finns det helt plötsligt så mycket kärlek runt mig. äntligen har vi tid för varandra. och jag har kommit mina barndomsvänner mycket närmare. och jag har fått så fina nya vänner. och jag tycker verkligen om alla er.

så puss verkligen. ni betyder allt.

the final countdown

om sex dagar åker jag till London.

om tio börjar bartenderutbildingen.

jag har inte varit nervös innan, bara fylld av extas.

men nu börjar det kännas. det hugger och kittlas om vartannat. jag tänker vad om, men hindrar oron från att ta över. det är alla frågetecken som gör det spännande.

tårta, glowsticks och indiekids

dagen efter och dethär är jag i ett nötskal: vaknar efter fyra timmars sömn, borde sova mer men tänker på hur mycket huvudvärk jag har, hur törstig jag är, hur skönt det skulle vara med en dusch och sen är jag igång. somna om, no way. snart är det lördagkväll. :)

igår var helt sjukt kul. yeeeeeh. att det alltid ska bli så härligt hysteriskt. först var vi hos mig och nicole drog igång en diskussion om att hon vill lära sig dansa (vilket hon för övrigt kan och allt handlar om att våga). det slutade iaf med att vi bootyshakade till massa nostalgihiphop.

sen drog vi till marie laveau och Stash. inte så mycket folk som jag trodde, vilket bara är bra, det kan vara så jävla vidrigt där nere när det är fullt. de bjöd på tårta och bra musik. jag minns att jag antastar mina vänner på dansgolvet. och att de inte säger emot. förutom det dansade vi mycket också. rööööööööööööj. wööööööööh.

haha, londonkillarna mötte vi utanför klubben. jag tyckte dom verkade lite dryga. men det kanske bara var att dom var väldigt pretto. jag trodde dom skulle vara mer "uaaaah stockholm yeah girls party on woho" fast dom var mer "well, yes. this is interesting. I don't go to hippielondon because... I don't."

och så pratade vi med några argentinare. en av dom var ju grymt snygg förutom att han typ inte kunde så bra engelska (trots att han bor i london?) och var helt sjukt full och det enda han sa till mig var "I really really really would love to fuck you". där ser man.

och så stog vi med några italienare från verona som faktiskt var roliga (iallafall efter all öl) och de sjöng italienska sånger för full hals tills vakterna sa till dom att vara tystare.

till sist försvann jag från alla och helt plötsligt är marie laveau stängt, men martin var en ängel och väntade på mig. sen åt vi på grillen och pratade om att byta stad och våga ta risker. det var mysigt.

nu ska jag åka till ringen och shoppa lite med min mami.

om några timmar är det kväll. och jag kommer ha hunnit smälta bakfyllan lagom för att kunna börja jobba på morgondagens. folk kommer till mig igen och jag har så jävla mycket alkohol kvar. och så jävla mycket pepp kvar. förutsättningarna är goda. :)

puwzz

I can't wait for the weekend to begin

men alltså helt seriöst. hur mycket pepp får det plats i en kropp? innan den exploderar. imorgon kommer bli grymt. äntligen fredag och så mycket kul kommer hända. wiiiih.

jag ska ladda upp med massa booze, för kvällen börjar hos mig. har pratat med lite couchsurfers som skrev till mig, ett gäng från london. han jag skriver med verkar skön, öppensinnad indiekille. fiffigt också för mig att skapa lite connections från england eftersom jag åker dit. om TVÅ VECKOR för övrigt. good lord. fjärilar i magen. :) dom kommer till mig också imorgon iaf.

sen kommer vi väl dra till stash antar jag. de firar ettårs jubileum, så borde ju bli galet smockat. och röj. dessutom bor jag tjugo meter därifrån. så vi kommer hamna där. det är oundvikligt.

nu ska jag städa lite och äta lite vindruvor och klippa mitt hår och ta en lång dusch och läsa lite i boken jag lånade från biblioteket ("100 banned books") och sen släcka lampan och förhoppningsvis försöka sova ett par timmar.

fredag fredag fredag, pepp pepp pepp.

wooop woop!

dirt and dust

you were right, I just fly away

now I'm starting to get real high

run before it breaks your heart

run before I reach the sky

the wind takes a grip of my dress

I don't even fight to hold it back

here I come for the love you give

there I go for the love you lack

you were right, I just fly away

when we stayed in bed all day

time stood still and so did we

was it moving outside of us?

was it moving inside of me?

night or day, come and go what may

all I needed was to feel free

promise nothing but changing times

for we can't give no guarantee

you were right, I just fly away

we are all made of stars, they sang

wish upon me and you'll be fine

I've been swallowing stars for years

so if you cut me up, I'll shine

during earthquakes our windows broke

and the world caved in on us

I was staring at open wounds

out came nothing but dirt and dust

you were right, I just fly away

london, here I coooooome!

för alla som inte vet så ska jag gå en bartender skola i London. som börjar om exakt tre veckor.

och NU är det gjort. flygbiljetten är köpt. biljett-EN. inte tur och retur. bara tur. massa jävla tur. det är nu jag drar igen persiennerna bara så att jag ska kunna hoppa upp och ner och skrika wiiiiiiiiiiieh i flera timmar... wiiiiiiiiiiiiiieh!

det spännande är att om jag vill stanna och jobba i england så har jag alla möjligheter. de som håller i kursen är europeiska bartenderskolan, som även har kurser i sverige och grekland, och de har tydligen bästa kontakterna. just nu har jag ingen aning om hur det kommer bli.

kanske kommer en månad vara perfekt och jag kommer ha behov av sverige helt stört mycket. eller så stannar jag ett tag till. behöver ju inte ens vara länge. bara medan galna fester känns kul. :) eller tills jag inte klarar av att sakna alla mina vänner så mycket. för det kommer jag göra. som fan.

jag åker iallafall den 23:e oktober. en torsdag. jag lämnar arlanda 18.00 och landar i London 19.45. på gatwick flygplats. tydligen helt sjukt stort. och därifrån går tåg till victoria station. också en jättestor station som tydligen är så övertrafikerad att 

de har vakter som kontrollerar läget under rusherna, så folk inte ska knuffas ner på spåren osv. men jag kan vara lugn, för mina väska kommer ändå innehålla så många kilo skor att inte ens den som verkligen vill kan rubba mig.

åh.

en del av allt det här är känslan av att vara en liten prick i ett oändligt hav. det är skrämmande och vackert. jag - på en station jag aldrig var

it på förr, med en karta i ena han

den och väskan i den andra. ingen aning om hur allting kommer gå och inte heller någon mening med att veta.

kommer bli så jävla grymt. en erfarenhet hur det än går.

the woooorld is miiiiine. :)

tapame con tu rebosa, llorona, porque me muero de frio

Feet, what do I need you for, when I have wings to fly?

Frida Kahlo

somewhere over the rainbow blue birds die ..

.. there is this land that I heard of, once in a lullaby.

läs mellan raderna, tänkte jag. se mellan tankarna, hör mellan andetagen, ta mellan världarna. kanske är det hur det regnar ute som får mig att vilja minnas. jag älskar regn.

I'm melting, release the monkeys in my head

no yellow brick road, the wicked witch is dead

klä av mig med blicken, tänkte jag. men hela vägen är du snäll, hela vägen till min själ, till mitt allra innersta.

bli ett med mig nu, tänkte jag. börja inte förneka att du känner dig ensam för det kan förena oss, jag behöver ditt behov av mig. våga kliva in, tänkte jag. så naket som det bara kan bli, riv bort min hud och min kropp, klä av mig tills du ser vem jag är. tills du är jag och jag är du.

you undress me with your eyes but I want more

let's go all the way, undress me to the core

jag växer inte längre, jag rör mig vidare. det jag gör är mitt och jag klär av mig själv bättre än du någonsin kommer kunna göra. aldrig har det känts så bra att veta vem jag är. aldrig har jag vetat vem jag är så bra att det känts såhär. allt som jag kunnat offra har jag offrat och jag sjöng om att dyka in i floden bara för att se vart den tar mig. för att se om jag sjunker eller flyter iväg. bara för att se hur det känns att inte veta. och det känns underbart.

no prince has yet seen my shoes are ruby red

I've forgot what's bad - the north, the east, the west?

vad komiskt att jag står ensam för första gången i mitt liv men aldrig känt mig så fylld och omgiven av kärlek som jag gör nu. lek att du lever och jag lärde mig att sikta. min vägg har skotthål. mina vapen har jag slängt. det var på tiden att vi slutade leka.

I've turned my hourglass to many times

I've seen it run out but still I stay alive

det var en djungel utanför mitt fönster, utanför livet jag 

valde. gräset är alltid grönare på andra sidan, men ingenting skyddade mig från den. köttätande växter och slingrande grenar, starkare än alla murar jag hade byggt upp. jag vaknade till rytande tigrar och giftiga ormar.

jag vaknade till djur jag aldrig sett förr. jag drog igen mina persienner men hörde allting som viskades där utanför. glas nära på att spricka. träd nära på att nå himmelen. kom in och ta med mig. låt mig klättra hela vägen upp. jag öppnar mina fönster nu. krossa mig inte. jag behöver bara lite frisk luft. döm mig inte. jag är redo nu. ni har väntat. men nu är jag här.

ge mig allt ni har.

wanna see your candy on the dancefloor

vaknade nu och mår craaaap. fan fan fan.

helt snuvig och jättemycket halsont. 

liksom lite för mycket sjuk för att bara ignorera det. lite för tungt huvud och lite för svag kropp. förresten, fan vad skumt, haha, kom precis på att jag drömde att funkyfreds kompis (ingen som existerar i verkligheten) satt bredvid mig och vi väntade på tvärbanan påväg till någon fest. vi delade på hörlurarna till min mp3 och peppade med någon låt och han hade sin hand på mitt lår och han var charmigt snygg och det var jättemysigt och jag tänkte "fan, nu sabbar jag mina chanser med fred". jag drömmer sällan saker nuförtiden, men ibland, och så är det typ sånthär? onödigt underhållande.

men anywayyyyy, jag ska dricka en kopp te till att börja med och se om det hjälper. kanske en dusch. är jag smart stannar jag hemma men jag har börjat (börjat?) tappa allt som har med logik och resonlighet att göra, så risken är stor att jag mår bättre, eller kanske inte mår bättre, och drar ut oavsett. hoppas hoppas hoppas!

got to give a little love, got to give a little more

got to give a little love, get your feet up on the floor

you got to give it up, 'til you can't get enough

I wanna see your candy on the dancefloor

"åååh, vi är så bra"

vi bakisfikade på chokladbollen. planerade för kvällen. latinafest i rågsved, ficks på marie laveau och ingen möjlighet till att banga. mitt största problem är att jag tycker om oss alldeles för mycket. och det inser jag ju närmare mitt avresedatum kommer. och äntligen är vi tillsammans, liksom sådär som vi borde, det känns som att vi har tid för varandra och det är så fint. mmm.

"alltså shit vad dendär fåtöljen ser tom ut"

- gabi bryter tystnaden genom att kommentera en tom fåtölj

good girls keep diaries and bad girls write blogs?

jag är bakfull och startar en blogg. nu eller aldrig.

ingen poesi, ingen konst, inga gåtor eller världsproblem. antagligen bara meningslöst svammel. mest för att jag åker till London om tre veckor. och när jag är där är bloggen ett bra sätt att uppdatera alla som vill bli uppdaterade. berätta om mina äventyr. tillräckligt mycket för att mina vänner ska veta vad jag gör men inte så mycket att mina föräldrar tvingar mig att komma hem igen.

jag tänkte börja skriva när jag lämnat sverige men måste fokusera på något annat än min baksmälla just nu. så jag fuskar och slösar min tid på ett första inlägg. kommer definitivt inte kunna somna om. har druckit ett glas vatten. ett jättestort glas. jag kommer antagligen piggna till om två timmar så jag kan träffa nicole och ta en promenad. nicole är bra. och solen skiner och luften är frisk och löven ändrar färg och hösten är här och jag åker snart iväg och livet är så jävla oförutsägbart.

"och då visste vi inteeeeeeee"

siri fyllde år igår. (grattissss sirps!)

vi gick och åt på Tabbouli vid fridhemsplan, en libanesisk restaurang. sen drog vi till riche och wok house och vassa egget och berns? och missade helt en grym klubb på mosebacke. men (!) jag fick höra "oh my gosh" med basement jaxx. och "the weekend" med michael gray. och blev massa stampande på berns till diverse tunga beats som gjorde att jag knappt kunde gååååå efteråt. sky high heels. en av mina smärtsammare passioner. men fan vad dom är vackra. helt enkelt livsviktiga.

och och och och och världen ser så liten ut där uppifrån!

pratade mycket med gabi igår om Budapest.

vi har varit så hooked på england sen i somras. och jag har planerat berlin, barcelona, wien och andra städer så mycket, att när vi återigen pratade om ungern kändes det helt ååååh. juste liksom.

vi pratade om Morrisons music pub vid operan. om Karma vid Franz Liszt torget. om alla domdär skönt rökiga, röjiga klubbarna. om kedjebron en solig höstdag. om vaciutca och en cappuccino. om "na helló bébiii". om en billig öl. om min syster. om den genuina öststatskänslan. om hur fucking underbaaart det skulle vara att åka dit. bara en weekend. jag var där i juli sist men känns så stört längesen. kommer dessvärre inte kunna åka nu innan london. men det gör mig glad att tänka på hur jävla många budapestresor vi har kvar att se fram emot och att det verkligen känns som dom bara blir bättre och bättre för varje år vi åker. även fast vi aldrig tror det KAN bli det. vi kommer alltid hem och känner att vi nått toppen. att vi aldrig haft så kul i våra liv.

tills vi åker tillbaka och har ännu roligare.

nedan är en video från en av våra bästa kvällar under ungernresan i somras.

'

men hur mycket jag än älskar att dansa ska jag mysa ner mig i sängen nu. med pastasallad. och många kuddar. och family guy.

exakt det och ingenting mer.

jag kommer inte tänka. jag kommer inte röra mig. all aktivitet och tankeverksamhet är förbjuden.

bara säng. mat. family guy.

och ett stort glas vatten.