ja, jag är i london, men först av allt ..

.. vill jag bara få dethär sagt.

jag är verkligen så rörd över att ha världens finaste vänner som har visat så jävla mycket kärlek och omtanke. det ger mig en sån jävla trygghet. även om london inte känns bra, även om resten av världen inte känns bra, så vet jag att det finns en plats som definitivt kommer kännas bra att komma hem till. och det är bara tack vare alla. känns som att jag kommit så många närmare. och jag vet att det låter som ett klyschigt tacktal. men jag menar det verkligen.

det konstiga är ju hur ensam jag kände mig i mitt fyraåriga förhållande. och jag var rädd för att göra slt, för jag tänkte "om jag känner mig ensam med honom, mannen som älskar mig mer än allt annat, hur jävla ensam kommer jag inte känna mig utan honom". men så finns det helt plötsligt så mycket kärlek runt mig. äntligen har vi tid för varandra. och jag har kommit mina barndomsvänner mycket närmare. och jag har fått så fina nya vänner. och jag tycker verkligen om alla er.

så puss verkligen. ni betyder allt.