jag har inte varit såhär arg och frustrerad på extremt länge. inte sedan jag är singel iaf. det vet jag. vill slänga glas i väggen. typ gå upp i rök. typ spola fram tiden lite.
jag är i london för fan. mitt första intryck av att alla är jätteskumma gick snabbt över till att ja, vissa är jätteskumma men resten av klassen är asskön. sedan kom första skoldagen. och det var helt sjukt kul. läraren är otrolig. han heter vince och har varit bartender i tjugofem år. han vägrar avslöja sin ålder. men vi jämför honom med george clooney och någon svensk kändis jag inte vet vem det är. världens skönaste, roligaste, mest proffesionella lärare man kan ha iaf. och andra skoldagen började vi stå bakom baren. jag var först ut som frivillig att prova göra en drink. jag gjorde en gimlet. rom och limejuice. med en limebit på kanten i martiniglas. simpelt och ändå jättekul. kände bara att faaaaan vad glad jag är att vara här. OKEJ MEN SÅ MITT I ALLT blir jag jättesjuk. men nej, alltså inte lite halsont, utan kan knappt svälja, har feber på natten, klarar inte av att sova och OM jag sover hallucinerar jag en massa. fyfan. måndagen gick hela klassen ut. de drog till covent garden och en bar som våran lärare rekommenderade. de hade det jättekul och kom hem skrattande tre på natten. vad gjorde jag?! låg i sängen helt slut. tisdagen vilade alla, för att på onsdag, idag, ska aaaaalla ut ändå. ja, tänkte jag, skiter väl i hur fan jag mår, klart jag ska med. har ju inte hunnit umgås med någon. bara suttit tyst som en jävla partypooper. så jag var skitpeppad och vi satt i köket och drack. men jag mådde alldeles för crap. och nu bytte jag precis om till myskläder. men folk förstår verkligen, inte helt såklart eftersom de bara sett min sjuka och tråkiga sida. men ändå, de verkar tro på att det ska bli ändring på dethär. en kille gav mig en brustablett, en annan lovade att ge någon antiförkylningsmedicin till mig imorgon bitti. de andra önskar att jag mår bättre. och det enda jag upprepar är "troooooooo mig, jag är INTE den som ligger hemma och sover, när jag är frisk ska vi UT."
men just nu känns dethär som något som aldrig kommer gå över. fast klart det kommer. men det är så mycket. har hållit i sig i tre dagar. och då har jag ändå vilat och inte rökt en enda cigg. hmmm. vad kan man göra.
fredagen ska jag bli frisk. finns inget annat. om jag inte är frisk på fredag ska jag totalt ignorera det iaf. för det är massa planer då och det är halloween och jag har en jävla poliskostym som måste användas. punkt slut.
AH.
okej, förutom denhär frustrationen kan jag berätta lite mysiga saker:
det finns massa sköna tjejer och killar i klassen, de bor inte i mitt rum men i rummen bredvid, och de är definitivt här för att ha kul.
jag vet hur man gör en massa drinkar redan och idag övade vi på free pouring. så jävla läckert. fyfan vad fult att säga läckert. men ordet passar in perfekt.
jag vill verkligen stanna här. snart har redan en vecka gått. jag har inte ens kommit in i det. har pratat med så mycket folk som gått kursen och nu jobbar här. gick på stan idag med en tjej som gick kursen för ett år sedan. hon åkte hem två månader sen kom hon tillbaka och är fortarande kvar. hon säger att det är mycket jobb. men så jävla kul. och vi pratade om tatuerade killar i camden och fester som pågår dygnet runt varje dag i veckan. fick mig att vilja stanna ännu mer.
hostelet är najzz. massa ungdomar från hela världen och alla pratar med alla.
nu ska jag bli frisk för jag vill kunna säga prata. och vara mig själv.
det är allt. kunna vara mig själv. inte en jävla zombie.
be för mig, är ni snälla.
hoppas alla mår bra också. miss you guys.
kram <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar